Mötas och skiljas är livets gång. Skiljas och mötas är hoppets sång

Feb16

idag vid 11 tiden förmiddag, ägdes Marianas begravning, vart någonstans vet jag faktiskt inte. För jag var inte i form och kunde närvara men jag antar att det ägde rum i Svenljungas kyrkan. Även om jag inte är sjuk hade jag också svårt att ta ledig/byta arbetspass för att kunna närvara. Men familjen var där och tog farväl med henne åt mig. Men så klart hade jag helst velat säga farväl själv, men man kan inte hinna med allt här i livet, man kan inte vara på 3-4 olika ställen samtidigt. Det gäller att göra sitt bästa och acceptera resultatet oavsett om det är positivt eller negativt. Lättare sagt än gjort måste jag erkänna, men jag gör mitt bästa, jag försöker åtminstone.

Mariana är en gammal granne till oss, om ni hängt med mig senaste månaderna så kommer ni nog ihåg att jag nämnt henne tidigare. Det var ett tragiskt incident det hela fick jag veta i efterhand, och det är jätte synd att det ens hände detta, hon var ju så ung och hade fina barn. JAg hoppas bara att de tar hand om varandra och mår väl i framtiden. De förbli alltid de snällaste och trevligaste grannar för oss, och barnen kommer jag alltid att ses som mina yngresyskon. Har ju som sagt lekt och tagit hand om de när de var mindre, fina minnen.

Var inne hos Vivians blogg och såg lite bilder som hon lagt upp från begravningen, jag lånar denna bilden och ha det i min blogg som ett minne från MAriana Knutsson.

Nu är du i goda händer och änglarna är hos dig, må du vila i frid kära granne! ♥

=( jag vill inte bli sjuk!

Feb16

jag hoppas inte all magsjuka och misstanke av calici som går runt på jobbet, går till mig nu. Har förra veckan haft väldigt mycket närkontakt med en patient  som hade misstanke calici, vilket provsvaret var negativ, dock. Men så som det rann hos honom, från båda håll! NÅGOT måste det varit ändå, efter det hade en annan patient, men jag jobbade inte på den sidan, men sens den “förra” patienten, så har jag haft illamående och känner mig faktiskt inte så bra. Men vi kom fram till att det är säkert bara psykiskt tänkande man har när man har sett folk spytt och haft diarré, rent av misstanke av magsjuka!!.

Jag har klarat mig rätt bra tycker, enstaka kollega har faktiskt blivit sjuka, det känns som att det är min tur nu =( Buhuhu., jag vill inte!!!

Det är så svårt och avgöra när det liksom inte “kör på” ni vet. Haft dålig mage igår, typ 2-3 gånger. INget idag (????), men börjar må lite illa nu. OCh sen fryser jag, men kroppen är helt varmt =( tecken på feber egetligen, men grrr…jag känner mig trött men annars är det typ “ok”.

aja, har några timmar kvar att känna efter, sen får jag nog ringa till jobbet så kollegorna kan beställa personal imorgon bitti,,,,

vill inte bli sjuk, skulle ju hem och hälsa på familjen, är jag sjuk kan jag inte åka hem och smita de där hemma… blää.. hoppas det går över hoppas det gå över!!!!!

p.s fi fan vad dyrt det är och vara sjuk! Fick hem en faktura på 300 spänn från Södra Älvsborgs Sjukhus!! Berättade aldrig för er den händelsen, men början av denna månaden klämde jag mig på jobbet, och det var rätt illa egentligen, så kollegorna tyckte att jag borde gå ner till akuten och be de kolla och ta en rötgenbild. Handen var dö svullen och jag hade ont vid ansträgning, så gick jag ner en sväng. De kollade och tog rötgen bilder, visade sig att handen var ok, inget brutet men blåmärken och smärtan kommer att sitta kvar lite grann. Nu är den ok, gör väl fortfarande lite ont om man trycker på klämstället. Men inte tänkte jag på att det skulle kosta.. hhahah så klantig jag är. Men 300 spänn ?!?! =( ble det var inget kul ..  ska ta hand om mig väl så jag inte bli fattig på sjukhus avgifter =P NI MÅSTE OCKSÅ TA HAND OM ER mina kära!!

2012.02.14

Feb14

Just wanna say, happy valentine’s day everyone! Show your love to those you love and care about! Make them and youeself happy!

Do it now before it’s too late…. And don’t forget to show your love the other days also.. ;)

I love you my lovely family, boyfriend and friends!!! <3

I miss you so much!

Feb14

Sitter nu på tåget hem till borås, har åkt halva vägen faktiskt. Är en aning ledsen, inte ledsen ledsen, men ledsen i alla fall. Trots att vi redan tillbringade helgen med varandra så saknade jag honom sp mycket vilket ledde till att jag åkte vidare till Forsheda med jinn i söndags kväll. Nu saknar jag honom ännu mer!!

Inte nog med det, saknar jag familjen ännu mer! Förlåt att jag är så kär att jag inte åkte hem igår. Idag är det alla hjärtans dag ja.. Hehe.. Kommer att tillbringa resten av dagen/ kvällen på K4 med underbara kollegor!

Blir en sväng till kära familjen under veckan istället.. Love you!!!!

20120214-122832.jpg
Mina underbara pärlor!!!

Take care of those you love, do not take any for granted, because tomorrow they might not with you anymore……

Feb13

I saw this story at Facebook , so sad and tragic story.

“Married or not you should read this…

“When I got home that night as my wife served dinner, I held her hand and said, I’ve got something to tell you. She sat down and ate quietly. Again I observed the hurt in her eyes.

Suddenly I didn’t know how to open my mouth. But I had to let her know what I was thinking. I want a divorce. I raised the topic calmly. She didn’t seem to be annoyed by my words, instead she asked me softly, why?

I avoided her question. This made her angry. She threw away the chopsticks and shouted at me, you are not a man! That night, we didn’t talk to each other. She was weeping. I knew she wanted to find out what had happened to our marriage. But I could hardly give her a satisfactory answer; she had lost my heart to Jane. I didn’t love her anymore. I just pitied her!

With a deep sense of guilt, I drafted a divorce agreement which stated that she could own our house, our car, and 30% stake of my company. She glanced at it and then tore it into pieces. The woman who had spent ten years of her life with me had become a stranger. I felt sorry for her wasted time, resources and energy but I could not take back what I had said for I loved Jane so dearly. Finally she cried loudly in front of me, which was what I had expected to see. To me her cry was actually a kind of release. The idea of divorce which had obsessed me for several weeks seemed to be firmer and clearer now.

The next day, I came back home very late and found her writing something at the table. I didn’t have supper but went straight to sleep and fell asleep very fast because I was tired after an eventful day with Jane. When I woke up, she was still there at the table writing. I just did not care so I turned over and was asleep again.

In the morning she presented her divorce conditions: she didn’t want anything from me, but needed a month’s notice before the divorce. She requested that in that one month we both struggle to live as normal a life as possible. Her reasons were simple: our son had his exams in a month’s time and she didn’t want to disrupt him with our broken marriage.

This was agreeable to me. But she had something more, she asked me to recall how I had carried her into out bridal room on our wedding day. She requested that every day for the month’s duration I carry her out of our bedroom to the front door ever morning. I thought she was going crazy. Just to make our last days together bearable I accepted her odd request.

I told Jane about my wife’s divorce conditions. . She laughed loudly and thought it was absurd. No matter what tricks she applies, she has to face the divorce, she said scornfully.

My wife and I hadn’t had any body contact since my divorce intention was explicitly expressed. So when I carried her out on the first day, we both appeared clumsy. Our son clapped behind us, daddy is holding mommy in his arms. His words brought me a sense of pain. From the bedroom to the sitting room, then to the door, I walked over ten meters with her in my arms. She closed her eyes and said softly; don’t tell our son about the divorce. I nodded, feeling somewhat upset. I put her down outside the door. She went to wait for the bus to work. I drove alone to the office.

On the second day, both of us acted much more easily. She leaned on my chest. I could smell the fragrance of her blouse. I realized that I hadn’t looked at this woman carefully for a long time. I realized she was not young any more. There were fine wrinkles on her face, her hair was graying! Our marriage had taken its toll on her. For a minute I wondered what I had done to her.

On the fourth day, when I lifted her up, I felt a sense of intimacy returning. This was the woman who had given ten years of her life to me. On the fifth and sixth day, I realized that our sense of intimacy was growing again. I didn’t tell Jane about this. It became easier to carry her as the month slipped by. Perhaps the everyday workout made me stronger.

She was choosing what to wear one morning. She tried on quite a few dresses but could not find a suitable one. Then she sighed, all my dresses have grown bigger. I suddenly realized that she had grown so thin, that was the reason why I could carry her more easily.

Suddenly it hit me… she had buried so much pain and bitterness in her heart. Subconsciously I reached out and touched her head.

Our son came in at the moment and said, Dad, it’s time to carry mom out. To him, seeing his father carrying his mother out had become an essential part of his life. My wife gestured to our son to come closer and hugged him tightly. I turned my face away because I was afraid I might change my mind at this last minute. I then held her in my arms, walking from the bedroom, through the sitting room, to the hallway. Her hand surrounded my neck softly and naturally. I held her body tightly; it was just like our wedding day.

But her much lighter weight made me sad. On the last day, when I held her in my arms I could hardly move a step. Our son had gone to school. I held her tightly and said, I hadn’t noticed that our life lacked intimacy. I drove to office…. jumped out of the car swiftly without locking the door. I was afraid any delay would make me change my mind…I walked upstairs. Jane opened the door and I said to her, Sorry, Jane, I do not want the divorce anymore.

She looked at me, astonished, and then touched my forehead. Do you have a fever? She said. I moved her hand off my head. Sorry, Jane, I said, I won’t divorce. My marriage life was boring probably because she and I didn’t value the details of our lives, not because we didn’t love each other anymore. Now I realize that since I carried her into my home on our wedding day I am supposed to hold her until death do us apart. Jane seemed to suddenly wake up. She gave me a loud slap and then slammed the door and burst into tears. I walked downstairs and drove away. At the floral shop on the way, I ordered a bouquet of flowers for my wife. The salesgirl asked me what to write on the card. I smiled and wrote, I’ll carry you out every morning until death do us apart.

That evening I arrived home, flowers in my hands, a smile on my face, I run up stairs, only to find my wife in the bed -dead. My wife had been fighting CANCER for months and I was so busy with Jane to even notice. She knew that she would die soon and she wanted to save me from the whatever negative reaction from our son, in case we push through with the divorce.— At least, in the eyes of our son—- I’m a loving husband….

The small details of your lives are what really matter in a relationship. It is not the mansion, the car, property, the money in the bank. These create an environment conducive for happiness but cannot give happiness in themselves.

So find time to be your spouse’s friend and do those little things for each other that build intimacy. Do have a real happy marriage!

If you don’t share this, nothing will happen to you.

If you do, you just might save a marriage. Many of life’s failures are people who did not realize how close they were to success when they gave up.”

Early Valentine’s dinner

Feb11

20120211-205942.jpg

20120211-205954.jpg

20120211-210007.jpg

20120211-210021.jpg

20120211-210122.jpg

Handlat och alla förbereder för fullt. Rätt sent för att kalla detta middag egentligen, men vi åt allting så sent så dt blir lagom för oss med middag denna tiden. Jag står för förrätten, killarna varmrätt och vivian efterrätten. Mysigt!!!! Spännande och se hur maten blir sen, hihihiihhihihi <3

Lördag!

Feb11

Igår när vi kom till ängelhom fortsatte vi till Helsingborg och äta på Haket. Det var gott med entrecôte när man var hungrig med mysig sällskap.

Sen tog vi en snabb promenad sen hem och chillade med karaoke och öl:D
Det var gott med sovmorgon:)

Nu äter vi frukost/lunch ( chao ca made by kims mom) sen blir det ut på iisbanan!! Hoppas jag klarar mig!! Hehe

20120211-115918.jpg

20120211-115934.jpg

20120211-120001.jpg
Haha rastlös på morgonen!! Hehe

Just nu…..

Feb10

Sitter nu i bilen och åker ner till skånelandet med dessa två filurer. Helgen ska spenderas tillsammans med älskling, lillsis och kimpo, yayyy!!

annars har jag Haft en lång dag på jobbet och stressigt eftermiddag. Saker och ting blev inte som jag ville, men det gör nog inget, enda året som jag inte förberett något kan man säga. Det går nog och bli förlåtad:)

Se ni hur mycket min bordssällskap på bröllopet tycker om mig?? Kääääärleeeek!!!

20120210-205929.jpg

120210

Feb10

HAPPY BIRTHDAY SWEETHEART !!! Hoppas du får en mysig födelsedag med masssa kärlek och gläjde, (presenter vår du nästa veckaaa ;D) Vi ses nästa vecka!!! Ska bli så kul och träffa er igen. Puss o kraaaam!!! Söta Suss fyller hela 24 år idag!

Zumba – CHECK!

Feb8

naaw,, är så glad idag!!! ALlting gått så BRA! Vi blev ganska många personal på jobbet idag, skit bra säger jag bara! Trots överskottet av personalen så fanns det alltid något och göra, så tiden gick fort. Sen hade jag underbara jobbakompisar och chit chatta med under hela dagen.

Har varit extra glad idag, och nervös måste jag säga, för att jag hade bokat tid hos en instruktör som skulle gå igenom lite träning med mig på Actic (stadsparkbadet), gick igenom “målet” och sen en “träningsschema”, testade maskinerna. Efter det testade jag på zumba också. HÄRLIGT!  SÅ KUL! Men jag är inte riktigt van än, kände mig lite efter…

Det var synd att Mirry inte kunde vara med mig denna gången, det är så svårt och boka in en tid som passar bägge  =( Hoppas hon bokat in sig snart, så kanske vi kan träna tillsammans.

Så, 8:e februari 2012, ska komma ihåg denna datum, då jag börjar motionera mig på ritkigt. Från och med idag ska det motioneras regelbundet! :D Ska hoppa in i duschen nu, sen ätaa! Kanske ska kolla om någon vill äta tillsammans..Hmm…

Två knasiga pluttar från förra året!! hehe aja aja fighting baby!! Såg nämligen att hon också skulle ta träningen på allvar från och med igår. ihih och jag idag..hihi så söt!

Angel – Tóc Tiên ft Mai Tiến Dũng

Feb7

“Na na na naa naa naa naa…..ee ee …o ..ooo” ;D

Såg denna videoklipp häromveckan när jag var inne på Kims blogg. Tyckte den var helt ok, men inte direkt WOW för mig….den är fortfarande inte WOOOHOOWOW så direkt..men

igår när jag var hemma, såg nynnade Lydia på denna låt hela tiden, och chi2 berättade att hon älskar låten och sjunger den hela tiden. Vi youtubade och japp,, nu har jag fått den i hjärnan!

C & T’s Wedding

Feb7

Ni som följt med mig ett tag minns säkert att senaste tiden har jag gått på ett antal bröllop. Det har varit rent asiatiskt tradition, jag både kommer dit som gäst men också hjälpt till vid ceremonin osv.

Denna gången var det både asiatiskt och svenskt, alltså både ceremoni hemma men också vigsel i kyrkan. Jag hade så gärna velat åka tidigt och närvara vid deras vigsel, (det är ju det här svensk tradition jag så gärna ville uppleva, därmed, inga bilder från vigsel att visa er), men det blev aldrig av. Såg bilder som de andra vänner tog under vigseln, så vackert det var. Men j*vligt kallt måste jag säga.

Hur som, själva bröllopsfesten var väldigt trevligt och mysigt, fint dekorerad och dukning. Upplägget var också bra tyckte jag, det var som jag tänkte mig, att Chut och Tommy kommer säkerligen mixa, en svensk/asiat bröllop. På menyn var det både västerländskt och asiatiskt mat, förekom både karaoke sjungande och nära och kära som höll tal, utmaningar till brudparet och sist men inte minst, bröllopsvalsen. Var kul att några till par också dansade, jag själv var riktigt sugen, men det blev aldrig av, buhu!

I och med att bröllopet ägde rum i Trollhättan och jag skulle jobba dagen därpå, kunde vi inte stanna så länge som till efterfesten, men det viktigaste var ändå att kunna närvara och fira det nygifta brudparet.

Varma lyckoönskningar till er Chut & Tommy! Tack för en fin och trevligt bröllopsfest!

——————————————————————————————

p.s konstigt, det mellan stycket jag skrev kom aldrig med :S jag är rätt dålig på att läsa igenom det jag skrivit innan jag trycker på puplicera. Får alltid syn på stavfel och dubbla ord osv i efterhand när man läser det i själva bloggen. I detta fallet så såg jag att det till och med fattades ett stycke som jag skrev, kanske råkat markera och radera när jag ändrar centrerar texten eller nåt.

Hur som helst, det jag skrev som försvann var att, jag berättade lite om Chut, en barndomskompis till mig. I efterhand funderar jag mycket på att vad synd att jag inte hade något slags tal på hennes bröllop (något jag absolut inte är van vid!!!). Vi har säkert känt varandra i 20 år. Har känt och umgåtts med henne sens vi kom till sverige, då var jag 4-5 år. Då bodde de i Borås, och vi umgicks konstant kan man säga, varje helg säkert. Egentligen har våra föräldrar känt varandra ännu längre, redan då vi bodde i Filippinerna faktiskt.

Det var roligt förut, för våra familjer var så lika, i antal barn, ordningen, 4 flickor och 2 pojkar, åldern skildes lite grann dock. Men sen, tror att då jag var 15-16 blev det mindre umgänge med de, sen flyttade de till Trollhättan och vi hade inte lika bra kontakt längre. Bara min och hennes mamma som pratades vid ofta.

Därför tyckte jag att det var kul och träffade deras familj igen, alla är ju så upptagna med sina liv, nu är de flesta gifta/sambos och har barn. Undar när jag också är med i den klubben..hehe D.S

Thanks for being there…

Feb6

Kära bloggen, vänner, nära och kära, och inte minst,  söta läsare!

Det värms så väl i hjärtat när jag ser att jag har så trogna läsare, trots bloggen blivit lämnad tom i flera dagar så kikar ni in varje dag ändå. Så gulliga ni är! Tack för alla omtänksamma sms som ni skrivit och frågat hur jag mår och att ni saknar min uppdatering. Jag förstår att, speciellt för vännerna, och pojkvännen, att om jag inte uppdatera i facebook eller hör av mig via telefon, så brukar jag blogga, då hänger ni ändå någorlunda med min vardag och hur jag mår. Men denna gången slutar jag bloggar också, jag förstår att ni är oroliga.

Jag ljuger om jag säger att jag har haft det bra och att bloggen blev övergiven var rent av lathet. Men det mesta är faktiskt sant, har bara jobbat och är väldigt trött, har därför inte haft ork till att vara social. Sen har det vart lite si och sådär med vänner och kärleken, därför har jag heller inte varit på topp. Men efter all missförstånd, grälande, diskussioner, pratstunder och tårar, har det nu löst sig.

♥ i love you…

Typiskt så hände all detta när det var nytt år..sen det asiatiska nyåret, så för mig var allting bara bajs liksom. Ingenting var sig lik, gjorde några val som jag önskade att jag hade gjort annorlunda, men det är ingen ide och gräva upp det gamla och sen ångra sig och må dålig. Jag kan bara lämna det och sen hoppas på att resten av 2012 bringar mig bättre tur och lycka.

Sen måste jag säga från hjärtat, att jag VERKLIGEN saknar mina vänner, MEN jag är så lat och sämst på att höra av! Jag är så lat att jag blir så arg på mig själv, har haft fast schema senaste månaderna och jag har jobbat på, haft mina lediga dagar, vissa av de har utnyttjat väl, men de flesta utav de har jag bara låtit det rinna ut i sanden.. så fail! Blir så arg, detta måste verkligen bli en ändring på!!!

Och det har jag börjat idag, lite segt, men det är bra att det blev av i alla fall, jag tog halva dagen och gick igenom kalendern och preliminärt lägga mitt kommande schema, sen gick jag och köpte sushi och åkte hem till familjen och umgick lite med dem. Nackdelen med att åka spontan hem på en vardag är att jag inte kan umgås med flickorna så mycket, för de har läxor och göra sen sova tidig för att ha skola dagen efter. När chi2 och flickorna åkt hem, satt jag och ockuperade vardagsrummet och sjöng karaoke. Nu har alla sovit, jag ska snart sova också, ska bara skriva detta sen lägga upp lite bilder från C & T’s bröllop i lördags. Imorgon ska jag luncha med sis Linnea innan jag beger mig till jobbet.

Amor Vincit Omnia

R.I.P

Jan22

♥ Vill bara säga att mina tankar går till familjen Knutsson. Jag är redan ledsen, för massvis med saker, och sen få veta detta gör mig bara mera ledsamt. Men mesta dels, ledsen för familjens skull, vi har trots allt varit grannar många år, och jag till och med passade hennes barn när de var små. Nu är de i tonåren och jag träffar på de då och då på bussen när jag åker hem till min familj. Däremot har jag inte träffat Mariana på jätte länge, jag vet faktiskt inte när det var senast, och nu är hon borta, av vilken anledning, vet jag inte faktiskt. Har inte riktigt frågat, har inte haft chansen, dessutom är jag inte i form att prata om sånt här ändå… eller att prata med någon överhuvudtaget… ♥

♥ Men ville ändå bara säga att jag tänker på er,,, och min kära familj också, hoppas ni inte blev alltför besvikna på mig… har tänkt och saknat er! ♥

♥ Må du vila i frid kära Mariana …♥